Hem > Forum > Corona > När kroppen och vården sviker.

När kroppen och vården sviker.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Jag drabbades av covid 2020, sen flertalet gånger efter, fastän vaccinerad (sämre efter varje dos och nyinfektion). Jag hade bra fysisk förmåga innan. Cykelpendlade till arbetet året runt 45 km enkel väg, sprang långa lopp, vandrade långt, plockade svamp och bär hela dagar, umgicks med vänner och familj, var allmänt en glad skit. Alltid varit peppnade för andra och alltid ställt upp. Älskade fysisk ansträngning, oavsett arbete eller träning.

    Utvecklades i mitt yrke, kände jag var på väg nånstans, älskar mitt yrke än idag, men har inte samma ork fysiskt som kognitivt.

    Sen covid började ökade besvären allt mer. Hittats lungemboli av oklar natur. Men vården lyssnade aldrig, fick diagnosen sent… jag orkade allt mer inte träna eller vara alert, blev värre oktober 2020, sen dess allt mer. Varje år som gått har besvären blivit värre. Men vården kallar.mig för simulant, allt är ångest. Följs för adhd och autism via psykiatrin, de hittar inget som talar för primärt psykiatriskt. Får kämpa än idag. Får mer besvär. Kommer nog aldrig kunna leva ens i närheten av förr… jag är 37. 33 när allt började. Men fick höra hur allt var ångest… alltså.. anmält till patientnämnden och Ivo, men sen då? Gör det mig bättre? Nej, jag blir ju inte det.

    Bor ensam. Mycket har hänt under åren när jag varit dålig. Mamma som gått bort plötsligt utan att jag visste, fick reda på det veckor efter hon gått bort pga bråk med syskon. Aja… känner inte nåt intresse av att leva. Har konstant smärtor, dyspne, orkeslöshet och kognitiva besvär. Jag vill inte leva, men samtidigt inte dö.

    Men tänker på det varje dag. Varje vecka balanserar jag allt på en våg. Är det tyngre åt ena hållet, så väljer jag det. Känns som vågen börjar gå åt andra hållet allt mer.

    This reply has been reported for inappropriate content.

    Hej! Jag har läst att en del får långvariga besvär efter covid och/eller covidvaccin pga att B12-brist utvecklas. Värt att veta kanske. Märk väl att B12-brist inte kan uteslutas helt via blodprov, och att tabletter och tillsatser med b12, under väldigt lång tid efteråt, kan ge falskt höga resultat. Ge inte upp!

    https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S030698772100061X?fbclid=IwAR1u9gIy_w4YhmLns3E9ceuKPt_HzfGLnf4eowlQ1cBiZ1IwNgEBtnO0INMA

    Trådstartaren

    Är inte b12 brist. Helt fel forum att tipsa om detta

    This reply has been reported for inappropriate content.

    Är inte b12 brist. Helt fel forum att tipsa om detta

    Tråkigt att du inte gillade mitt svar. Det går aldrig att veta hur ens tankar och idéer ska tas emot. Jag tycker det är helt rätt forum för mitt tips. Bättre det än s k serotoninbrist som jag antar vissa tipsar om. B12-brist kan t o m orsaka psykoser, alltså hos andra, inte hos dig.

    Hej! Jag blev otroligt berörd av ditt inlägg. All min sympati för dig och all min förståelse för att du känner som du känner.

    Du ska veta att det är ok att känna sig nedslagen nu. Du har gått igenom en jävligt tuff tid och ovissheten inför framtiden skaver ytterligare. Finns nog ingen människa som skulle känna sig superpigg på livet under de förutsättningarna. Klappa dig själv på axeln att du ändå har kommit så här långt, och än mer för att du väljer att öppna upp dig här och sträcka ut en hand, om inte efter hjälp, så i allafall empati. Det krävs en styrka för det.

    Du kommer att komma igen. Jag är inte medicinskt bildad så jag kan tyvärr inte komma med några utlåtanden kring dina besvär, endast beklaga dem. Men jag är säker på att när röken har lagt sig så kommer du komma tillbaka till livet och glädjen igen.

    Du fixar det här! Och fortsätt att skriva, så lite eller mycket du känner att du behöver.

    Trådstartaren

    Hej! Jag blev otroligt berörd av ditt inlägg. All min sympati för dig och all min förståelse för att du känner som du känner. Du ska veta att det är ok att känna sig nedslagen nu. Du har gått igenom en jävligt tuff tid och ovissheten inför framtiden skaver ytterligare.

    Tack. Ovissheten är enorm, för det är inte bara det att det är svårt att veta om jag kommer bli ännu mer sämre, bli bättre eller vara kvar i samma. Utan grejen är bemötandet från sjukvården och primärvården är under all kritik. Går egentligen bara att skratta åt det, under bra dagar, men nu när skoven är som värst så känns det betydligt värre. Att inte ens bli sedd.

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.